Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maruschka och de tolf månaderna. Slovakisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotade Holena; och Styfmodern tog fatt i Maruschka, stötte
ut henne genom dörren och slöt denna efter henne. Flickan
sprang bittert gråtande till skogen. Där låg snön fotshög,
och ingenstädes kunde man upptäcka ett fotspår.
Den stackars flickan irrade länge omkring, hungern
plågade henne och kölden kom henne att darra; hon bad till
Gud, att han skulle taga. henne ur denna lidandets värld.
Se, då varseblef hon i fjärran ett ljus. Hon följde dess
sken och kom upp på spetsen af ett berg; där brann en
väldig eld, omkring densamma lågo tolf stenar och på
stenarna sutto tolf män. Tre af dem voro gråskäggiga, tre
något yngre, tre i medelåldern, men de tre yngste voro de
skönaste. Och alla skådade in i elden. Men de tolf
männen voro de tolf månaderna på året. Vintermånaden satt
främst; han hade hår och skägg så hvita som snö, och i
handen bar han en hvit staf. Maruschka förskräcktes och
blef en stund stående förvånad; men därpå fattade hon mod,
trädde närmare och bad: »Godt folk, tillåt att jag värmer
mig litet vid elden, ty jag fryser så.» Vintermånaden
nickade vänligt och frågade henne: »Hvarför har du kommit,
flicka; hvad söker du här?» — »Jag söker violer», svarade
Maruschka. — »Det är inte tid att söka violer, när snön
ligger öfver allt», sade vintermånaden. — »Jag vet det nog»,
svarade Maruschka nedslagen, »men syster Holena och
styfmor hafva befallt mig att hämta violer från skogen, och
om jag inte gör det, så slå de armar och ben af mig.
Gode herrar, sägen mig hvar jag skall finna sådana!» Då
reste sig vintermånaden, gick till den yngsta månaden,
lämnade honom sin staf och sade: »Broder Mars, sätt dig
främst!» Månaden Mars satte sig främst och svängde
stafven öfver elden. I detta ögonblick flammade lågan högre
upp, snön började att smälta, trädens knoppar svällde, under
bokarna sköt gräset fram, i gräset växte mångfärgade
blommor och det var vår. Under buskarna dolde sig blommande
violer, och innan Maruschka hunnit hämta sig från sin
förvåning, hade en mängd sådana vuxit upp. »Skynda dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
