Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maruschka och de tolf månaderna. Slovakisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, räckte sin staf åt honom och sade: »Broder Juni,
sätt dig främst.» Den sköna, vackra månaden Juni satte
sig främst och svängde stafven öfver elden. Och åter
fladdrade lågan upp, snön smälte, jorden grönskade, träden
klädde sig med löf, fåglarna började kvittra, välluktande
blommor blomstrade i skogen och det var sommar. Hvita
stjärnor visade sig plötsligt som om någon hade strött ut
dem där. Och de hvita stjärnorna förvandlade sig till
smultron, och innan Maruschka visste ordet af, funnos många
mogna sådana på den gröna gräsmattan. »Skynda dig att
plocka, Maruschka», sade Juni. Maruschka plockade med
glädje tills hon hade förklädet fullt. Därpå tackade hon
månaderna hjärtligt och skyndade hem. Holena och hennes
styfmor förundrade sig högeligen, när de sågo att Maruschka
verkligen hade förklädet fullt med smultron. De sprungo
att öppna dörren, och doften af smultronen utbredde sig
genom hela huset. »Hvar har du plockat dem?» frågade
Holena hastigt. — »Högt uppe på berget; där växte det
många sådana under bokarna», svarade Maruschka. Holena
tog smultronen, åt sig mätt och gaf äfven sin mor att äta,
men till Maruschka sade hon ej: »Smaka du också!»
Holena hade ätit smultronen och så fick hon på tredje
dagen lystnad efter röda äpplen. »Gå till skogen, Maruschka,
och plocka röda äpplen!» befallde hon. — »Herre Gud, kära
syster, hvarifrån skulle väl äpplen kunna komma midt i
vintern!» svarade den stackars flickan. — »Din odåga, gå
genast bort, och om du inte för röda, saftiga äpplen med
tillbaka, så slår jag dig sannerligen till döds!» hotade den
elaka Holena. Styfmodern grep Maruschka, stötte ut henne
genom dörren och tillslöt denna efter henne. Flickan sprang
gråtande till skogen. Denna gång irrade hon ej länge
omkring, utan gick rakt upp till bergets topp, där den stora
elden brann och de tolf månaderna åter sutto tillsammans,
vintermånaden främst. »Käre vänner, tillåten att jag
värmer mig vid elden; ännu är det ganska kallt», bad
Maruschka och framträdde till elden. Vintermånaden nickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
