Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maruschka och de tolf månaderna. Slovakisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hufvudet och frågade: »Hvarför har du kommit, och
hvad söker du denna gång?» — »Jag söker röda äpplen»,
svarade Maruschka. — »Det är inte den tiden nu»,
svarade vintermånaden. — »Ack, det vet jag väl», sade
Maruschka bedröfvad, »men syster Holena och min styfmor
hafva befallt mig att hämta dem röda och saftiga äpplen
ur skogen, eljest slå de ihjäl mig. Gode herrar, sägen mig,
hvar skall jag finna sådana?» Då reste sig vintermånaden,
lämnade sin staf åt en af de äldre månaderna och sade:
»Broder September, sätt dig du främst i dag!» September
satte sig främst och svängde sin staf öfver elden. Elden
glödde röd, snön försvann, men träden klädde sig med friska
löf, ett blad efter det andra föll af och den kalla vinden
spridde dem på den vissnade gräsmattan, ett hit, ett annat
dit. Men i bergssluttningarna blomstrade ännu några
höstblommor, i dalen vaggade grå askar sina hufvuden och
under bokarna växte höga ormbunkar och tät murgröna.
Maruschka såg dock blott efter ett stort äppelträd, mellan
hvars grenar röda äpplen logo mot henne. »Skynda dig
att plocka, Maruschka», sade September. Maruschka lät
ej säga sig det två gånger, hon skakade och snart föll ett
äpple ner. Hon skakade ännu en gång och ett andra äpple
föll. »Skynda dig nu hem, Maruschka», sade månaden.
Maruschka tog hastigt de båda äpplena, tackade månaderna
och skyndade glad hem. Återigen förundrade sig mor och
syster, när de sågo, att Maruschka förde med sig hem de
begärda äpplena. »Hvar har du plockat dem?» — »Högt
upp på berget, de växa där, och ännu finns det en hel mängd
kvar», svarade Maruschka. — »Hvarför har du då ej tagit
flera med dig? Du har säkert ätit upp de andra på
vägen?» ropade Holena i vredesmod. — »Ack, kära syster,
jag har ej ätit en bit. Jag skakade en gång, då föll ett
äpple ner; så skakade jag en gång till och då föll ännu ett;
men de tilläto mig ej att skaka längre utan befallde mig
att gå hem», sade Maruschka. — »Måtte den lede ta dig!»
ropade Holena och öfverföll Maruschka med hugg och slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
