Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakta en sång för sig själf, men den klingade ej så
muntert som vanligt. Hastigt gick han igenom gallerporten
upp på slottsgården, och knappast inträdd kände han sig
omfattad af ett par mjuka armar. »Ack — i dag bringar
du väl hem rikt byte? Du var väl lycklig vid
fågelskjutningen; du har säkert blifvit ’kung’? — Men så tala då,
käre Max!» Så utropade den älskliga jägmästardottern. —
»Nej, lyckan har åter flytt och bedragit mig hela dagen,
från morgonen till aftonen, min trogna flicka», svarade
ynglingen förtretad; »jag måste ju se och tåla att Kilian, den
tjocke mjölnarens son, sköt ner fåglarna, medan jag endast
träffade fågelstången. Men för två timmar sedan vände sig
lyckan; då sköt jag den här bergsörnen och för en timme
sedan en präktig hjort i närheten af vargklyftan — och den
måste jag skaffa hem ännu före nattens inbrott, eljest ...»
»Det skall du vackert låta bli, min vän. Min far har
erhållit goda underrättelser från fursten, och han och mor
vänta dig sedan en hel timme», hviskade Agatha, hvarpå
hon med högre röst fortsatte: »I afton får du ej mer midt
i natten begifva dig till det illa beryktade stället. — Icke
sant, far — Max skall stanna hemma?» ropade Agatha, i
det hon drog in den älskade i stugan.
»Jo, min son, det blir det bästa, och ej mindre godt
är det, att lyckan åter visat sig gynnsam mot dig, enligt
hvad jag förnummit. Jag har något att säga dig. Du vet
att vi, jag och min gamla hustru, icke haft något emot, att
du sökt Agathas kärlek, emedan vi alltid trott, att du varit
rätte mannen för henne. Du har ju hittills vidt och bredt
varit den bäste skytten, och vi skola hoppas, att du ej
heller nu förfelar ditt mål, när det gäller att göra ditt
mästerskott.»
Max tycktes ej vara så full af tillförsikt som fordom.
»Jag skulle vara säker därpå, liksom jag länge varit
det», sade han något klenmodigt, »om man inte — och
det kan omöjligt vara på annat sätt — från någon
afundsjuk kamrats sida förtrollat min bössa . . . öfver allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
