Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kuno liksom jag, och där på väggen hänger hans porträtt.
Fursten höll sitt ord. Men likasom det ofta sker här i
världen, så uppstod också här snart efteråt mycket ondt
prat bland människorna, först hemligt, sedan allt
högljuddare, och slutligen hviskade bakdantarna i den nådige
herrens öra, att bössan varit laddad med en frikula, och en
sådan frikula måste ju träffa, äfven om man siktar i
vädret ...»
»Frikulor!» afbröt Max orolig, »hvad tror ni om
sådana, kan man lita på dem?»
»Jag upprepar det ännu en gång för dig», svarade
jägmästaren, »det är satans snaror, min son, och på sådana
syndiga saker skall en from jägare icke ens tänka ... Men
min stamfader var emellertid en from jägare, och fursten
visste, att han var det; dock, på det att en rättskaffens
jägare alltid måtte bo på slottet och vårda den furstliga
skogen, fogade han det villkoret vid sysslans erhållande, att
hvar och en af min stamfars efterträdare före tillträdet af
sitt ämbete skulle göra sitt mästerskott. När jag tillträdde
platsen måste jag skjuta en ring ur näbben på en målad
träfågel, som gungade på ett tunnband. Nå — utom det
skottet har jag äfven gjort många andra lyckliga träffar.
Men nu är jag gammal och behöfver hvila. Därför har jag
tidigt i dag uppvaktat min nådige herre och sagt honom
mina önskningar, och att min goda hustru ej gifvit mig
någon son men väl en vacker dotter. Och så sade jag, att
jag trodde vår herre skulle göra väl, om han snart utsåge
en efterträdare åt mig, och att jag ej visste någon bättre
att föreslå honom än den, som en gång hos mig skulle
företräda en sons ställe — och så nämnde jag dig.»
Vid dessa ord lyssnade de båda unga ifrigt. Fader
Kuno låtsade som om han ej märkte något och fortfor:
»Vår nådige herre lät mig den gunsten vederfaras att
bevilja mig min begäran. Nu, min Max — nu gäller det.
— Brud och arfjägmästarsyssla! Ingendera utan den andra!
— Som ni veta, äger just i dessa dagar en stor skyttefest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
