- Project Runeberg -  Ny samling folksagor /
150

(1896) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rum i närheten, och som det fogar sig så bra, så kommer
på vår nådige furstes föranstaltande vid detta tillfälle äfven
ditt profskott att afläggas. Om detta lyckas, så får Max
på aftonen föra sin fästmö som tillkommande fru
arfjägmästarinna i dansen. Så fordrar gammal sed, och den skola
vi följa.. Nå, barn, ären I nöjda härmed?»

Jublande omfamnade de trolofvade den gamle och firade
denna afton för andra gången sin förlofningsfest.

Men utanför fönstret stod en man i grön jaktdräkt och
lyssnade med blekt och förvridet ansikte, och han mumlade
i sitt skägg: »Ar det redan så nära till profskjutningen!
Nu gäller det att taga hämnd på den lycklige! ... Blifve
det så ... och därtill hjälpe Samid — Samiel, hjälp!»

III.



En tidig afton följde på den svala dagen. Månen
började förmörkas. Grå moln drogo öfver den stundom ännu
synbara skifvan och lägrade sig öfver trakten, som snart
efteråt för ett ögonblick upplystes af en blixtstråle vid
yttersta kanten af horisonten. Rågskäran hade upphört med
sitt knarrande och orrhönan hade dragit sig tillbaka i
löfskogen. Vid ytterkanten af skogen på bergen visade sig
den evigt vakna korpen, hvars hesa toner tjäna den kloke
räfven och det ädlare villebrådet som ett varningstecken,
så snart människosteg förnimmas. Men ur de fuktiga
dalarna och ur klyftorna stego oupphörliga moln af dimmor
och sväfvade bort som hvita klot öfver den mörka
furuskogen. Allvarliga böjde tallar och björkar sina hufvuden öfver
klyftan, och de senares hvita stammar liknade spöken i
skogen, medan det susade som ett aflägset strängaspel
genom silfverpopplarnas blad, när de rördes hit och dit af
vinden.

Men icke klingade det som strängaspel i bröstet på
den som från bergets höjd tankfullt skådade ner i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free