Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemska klyftan. Tunga tankar och djup fruktan
genombäfvade hans själ. Han tänkte ej på de bortflyende
minuterna, han hörde ej klockslagen från bykyrkan där
nere. Nu slog klockan 11, och klagande trängde sig
skogskapellets klocktoner till hans öra. Den gamle eremiten
vakade ännu, ty hvarje afton klämtade han själf den elfte
timmen.
Jägaren satte sig på en trädstam och stirrade framför
sig. »Nog går det an för fader Kuno att tala», sade han
för sig själf; »han har fått sin hustru utan att behöfva pinas
som jag. Men jag — hvad skall det väl bli af mig, af
Agatha, om förtrollningen ej löses! Sedan flera veckor
förföljer mig en olycklig stjärna. Huru full var ej eljest alltid
min jaktväska. — Nu bär jag henne alltid tom hem. Har
jag ej vid fågelskjutningen undersökt hvarje skruf på min
bössa, var ej allt blankt och rent — och dock träffade jag
blott fågelstången; och senast i förgår, när hjorten rusade
fram ur snåret och gick mig riktigt inom skotthåll, då sköt
jag bom på honom på tjugo stegs afstånd. Ännu hör jag
den röde Kaspers hånskratt, och hans gäckande ord klinga
ännu i mitt öra: »Din bössa är förtrollad», sade han, »och
du måste lösa förtrollningen, kamrat. Gå därför, när dagen
börjar aftaga, till en korsväg och drag med laddstocken eller
en blodig värja en krets omkring dig och ropa tre gånger
på Samiel, den svarte jägaren. Innan du gjort detta, träffar
du intet lif, så noga du än undersöker ditt skjutgevär. Och
är förtrollningen riktigt god, så träffar du ej heller med
något annat gevär. Tro mig, du, här hjälper blott en
frikula!» — Och nu är jag på väg hit att skaffa mig frikulor.
Med dofva slag började tornuret just nu att förkunna
den tolfte timmen. »Fort till handling», ropade det inom
honom, »jag står ju ej att hjälpa; jag har ju lofvat Kasper
att i natt, då fullständig månförmörkelse inträffar, vara där
nere i klyftan. — Ack, ännu hör jag hans hesa stämma»,
fortfor han att tala för sig själf, »och huru han kallade mig
en kruka, som var rädd för spöken och det rysliga besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
