Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III.
- IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vargklyftan. Ännu hör jag hur hans gälla skratt återljöd
i skogen, när jag med hans bössa i skymningen sköt den
väldige bergsörnen ... och en frikula var det likaledes med
hvilken jag fällde den präktiga hjorten ... O, hvilken
fasa! ... jag har redan gått alltför långt på det ondas
väg ... af kärlek till Agatha heter det nu framåt!»
Och med snabba steg ilade han framåt. Han tänkte
ej på att man alltid kommer för tidigt men aldrig för sent
till att göra det onda.
IV.
Den låga, som han hittills hade sett brinna djupt nere
i klyftan, syntes hafva slocknat för ett ögonblick. Men snart
framtog den, som där nere dref sin syndiga sysselsättning,
ett halster och ställde det öfver kolelden. Därpå blåste han
äfven upp denna. Strax därpå belyste lågan å nyo
afgrunden med ett spökaktigt sken och visade den röde Kasper i
midten af trollkretsen.
Max steg under tiden ner utför den branta
klippväggen. Allehanda slags dimbilder döko upp, först till en
början orediga och oklara, men så småningom antagande
tydligare former. Nu framsväfvade en skuggestalt och stirrade,
blek och vridande händerna, på jägaren, liksom ville den
besvärja honom att vända om och fly denna farliga
omgifning.
Uppskakad vände sig grönrocken bort, ty från den
dystra uppenbarelsen syntes hans döda moders ansikte med
klagande sorg i sitt uttryck stirra mot honom. I detta
ögonblick varseblef den röde nere mellan klipporna den
obeslutsamt dröjande. »Samiel vare prisad!» sade han för sig själf,
»Max kommer och jag får förlängd fritid.» Och uppåt
höjden ropade han: »Hallå, kamrat, hvarför dröjer du?»
Men denne stod där liksom förlamad af sin moders
ande. »Se dit», stönade han. »Jag kan ej komma längre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0156.html
