Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då bäfvade och suckade de hårda klipporna och ur
underjordens rike uppsteg Samiel, den svarte jägaren, hemsk
att skåda.
Och Kasper störtade ner på jorden och stammade
bäfvande: »Stå mig bi, Samiel, vid kulstöpningen. ... Ännu
i denna stund öfverlämnar jag åt dig min jaktkamrat, på
det du må förlänga min fritid under tre år!» — »Vare det
så!» ljöd svaret, som gick genom märg och ben. »Vare
det så. Han eller du!»
Och en stark knall dundrade såsom om bergväggarna
rundt omkring brustit, ett hemskt och gällt skratt skallade
och gaf återljud från de hårda klipporna. — Men den
fruktansvärde var försvunnen, såsom om han i samma
ögonblick hade sjunkit ner i jorden. Kasper förlorade både syn
och hörsel.
I detta ögonblick framträdde den bedårade Max på det
sista klipputsprånget öfver klyftan, belyst af trollkretsens
rödt fladdrande ljus. Han blickade med rysning ner på
Kaspers syndiga arbete, ty denne uppfriskade just nu elden
under trefoten genom att på densamma lägga klorna af
den bergsörn, som Kasper för några dagar sedan skjutit.
Några sekunder stirrade han orörlig ner i den gapande
afgrunden. Nattfåglarna slogo vildare med sina vingar, och
mellan och omkring dem smögo sig spöklika skuggor.
Kasper varseblef sin kamrat högt öfver sitt hufvud.
»Haf tack, Samiel», hviskade han, »jag har nu vunnit
fritid; du skrämde mig just duktigt. — Hör på, kamrat»,
ropade han därpå högt, »hvad tusan dröjer du så länge
för?» — Max skyndade ner öfver skarpa stenar och
bedrägliga rullblock, öfver klyftor fyllda af förmultnade ämnen,
där hvarje steg var en lifsfara, öfver klippblock och
sönderslagna skogens jättar. »Hvad skall jag göra?» frågade han
beslutsamt, när han stod ofvanför den röde. Men denne
drog in honom i den af dödskallar och människoben
bildade trollkretsen. »En sådan där krets är ett godt skydd
mot allt djäfvulstyg», försäkrade han. »Och gif nu noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
