Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
björkstam och tillslöt sina ögon för att ej se de gestalter,
som hans upphetsade fantasi skapade omkring honom. Men
de drogo dock förbi den olyckliges inre öga, och hans
samvete plågade honom å nyo. Så satt han där länge, länge
utan att röra sig; måhända förbarmade sig en lätt slummer
öfver den olycklige.
Då väcktes han ur sin dvala af aflägsen sång, afbruten
af orgeltoner. Han lyssnade, han såg sig omkring, det var
ej längre natt, morgonsolens första strålar smögo sig genom
det gröna löfhvalfvet och afspeglade sig på det lilla
skogskapellets fönster. O, han kände så väl denna fridens ort;
strax där invid hade den fromme eremiten Anselm sin cell.
Hör! — Nu ljöd sången högre, han förstod orden, han
igenkände rösten, det var Agathas röst. Liksom ett himlabud
klingade den fromma psalmen ut genom skogens ensamhet
och ropade tröst åt den beklämdes hjärta.
Han reste sig och närmade sig beslutsamt detta ställe
för from andakt och såg genom fönstret in i helgedomen.
Agatha knäböjde vid altaret; hon hade just slutat sin
sång, men hon bad ännu. Han ville bedja med henne,
men orden dogo på hans läppar. När han upplyfte sina
händer vidrörde han jaktväskan — hon var tung. De sju
frikulorna lågo därinne. Och åter vaknade hos honom
minnet af den förflutna natten, han vågade ej beträda det
heliga rummet, han stannade utanför, försjunken i
sorgliga tankar.
Ett sakta glädjerop kom honom att skåda upp; Agatha
stod framför honom med kinder rosiga af den friska
morgonluften och den glada öfverraskningen.
»Max», ropade hon, »är det du? — Du lefver! Tänk
dig, tvenne gånger i natt har vår gamle stamfaders bild
fallit ner från väggen därhemma i gästkammaren — andra
gången just då klockan slog tolf. Jag ansåg det vara af en
elak betydelse, men Anna har pratat bort mina sorgliga
tankar. Men jag är ännu fortfarande mycket ängslig till
mods ... Ack, jag vågar knappast tänka därpå, att det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
