- Project Runeberg -  Ny samling folksagor /
163

(1896) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ändtligen var allt i ordning, och nu borde det väl äfven
börja taga slut med jakten. Då inträdde med lätta steg en
skara unga flickor på skogsslottets gård, och Anna, den
kära lekkamraten, omfamnade leende den sköna bruden.
»Men, kära Agatha», ropade hon, »hvad betyder detta?
Ännu ej brudklädd! — Och jakten är redan slut, gästerna
samla sig till profskjutningen, och här står bruden och
funderar och tänker på världens undergång ... Nej, hvad ser
jag, tårar falla ur dina älskliga ögon! ... När du borde
jubla ... Brudtärnorna, nästan hvarenda flicka i byn, vänta
på dig därute för att följa dig till kyrkan. Och se här är
hufvudsaken!» — Med dessa ord framräckte hon åt sin
väninna en sidenkudde, på hvilken låg brudslöjan och under
densamma — invecklad i ett vackert omslag —
brudkransen. »Sköna, grönskande jungfrukrans, kom fram», sade
hon och framräckte skämtande sin väldoftande gåfva. Men,
o, fasa! Hvad betydde väl detta? — I stället för
brudkransen låg där en likkrans.

»Nej, detta är då alldeles för tokigt!» ropade Anna
bestört; »nu har den gamla Greta bortbytt kransar. Hvad
skola vi nu göra? Hvarifrån skola vi i hast få en
brudkrans?» — »Här finnas blomstrande myrtengrenar», sade
Agatha sedan hon hämtat sig från sin förskräckelse. »De
äro invigda; fader Anselm gaf mig dem i morse, fläta in
dem i mitt hår, måhända skola de bevara mig för vidare
olyckshändelser.»

»Så präktigt!» utropade den lätt tröstade Anna, och
gömde den hemska begrafningskransen; »det passar sig
alldeles utomordentligt bra. Men skynda nu på. Nu komma
alla flickorna!» och i detsamma inträdde tärnorna och sjöngo:

»Vi binda dig här en jungfrukans,
och fläta därin blå band.
Med sång vi föra dig och med dans
till kärlekens lyckostrand.»


Anna instämde gladt i den muntra sången, hon
pladdrade, skämtade och skrattade, och därunder prydde hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free