Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta hört ur sin fars mun: »Att en modig man aldrig skall
vika ifrån det beslut, som han fattat i en god stund.» Och
då ropade Klas: »Gå på!» så att det gaf eko i skogen, och
därpå sprang han uppför berget. Då han kom fram dit,
där han nyss hade sett bokträdet, fann han det ej mer på
sin plats; men i stället såg han det allra skönaste
pannkaksberg doftande glänsa emot honom i månskenet. Och
Klas betänkte sig ej länge, han tillslöt modigt sina ögon,
tog ansats på tåspetsarna, gjorde ett djärft hopp och ropade:
»Gå på, säger Klas Törnpåk!»
Och hoppet misslyckades icke, han gled behagligt in
i berget och sjönk sakta och långsamt utför. Och det
tycktes honom, som om han sakta gungades och vaggades
utför, så att han slutligen insomnade och hade underbara
drömmar, i hvilka han såg den gamle Hans Valentin, som
vänligt log emot honom.
Och när han uppvaknade var det skymning omkring
honom; men han kände att han låg på en mjuk bädd och
på så fina och mjuka kuddar som Greta, hans mor, aldrig
hade bäddat under honom. Och detta behagade honom
mycket. Men han kände sig äfven hungrig, och det var
något som han däremot ej tyckte om. Nu började det blifva
dager, och han samlade sina tankar och tänkte på
gårdagen och de förra dagarna och sade till sig själf: »Här skall
jag ju vara i pannkaksberget; jag vill se mig omkring, om
Valentin har ljugit för mig». Och han gnuggade sig i
ögonen medan det blef ljusare omkring honom. Men det var
blott en halfdager som föll in ofvanifrån. Och hans ögon
fröjdade sig, och hans hjärta fröjdade sig ännu mer, ty
hvad såg han väl? Jo, att han befann sig midt i
pannkaksberget och att den gamle Valentin icke hade ljugit.
Ty han var nu i en kammare, där det fanns en säng och
ett bord och en stol, nästan alldeles som hemma i hans
fars hus, endast att allt här var nättare och prydligare.
Och väggarna voro späckade med stekta gäss och änder och
unghöns, snäppor, rapphöns och vaktlar och kramsfågel, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
