Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de liknade de vackraste tapeter i brokiga mönster.
Likaledes hängde där harar, hjortar och rådjur i mängd
samt de allra skönaste fat, tallrikar, knifvar och gafflar.
Detta var på ena sidan. Och den andra sidan var prydd
med kakor och bakelser och tårtor samt med de kostligaste
frukter, såsom persikor, aprikoser, apelsiner, vindrufvor,
äpplen, päron, plommon, nötter och hvad en lysten gom
för öfrigt kan önska sig. Och på kammarens bägge
kortväggar stodo blomstrande växter och träd fulla af frukt,
och vid foten af hvarje träd fanns det två källor. På ena
sidan var det en källa med vatten och en med mjölk och
på den andra sidan fanns en ölkälla och en vinkälla. Två
af källorna, nämligen vattenkällan och ölkällan, brydde Klas
sig ej mycket om, utan begagnade sig endast af vinkällan
och mjölkkällan. Hela detta rum var ett riktigt underverk,
men det största underverket var, att hvarje uppäten stek
eller hvarje päron eller vinklase, som blef afplockad, genast
ersattes af nya på samma ställe, och att mjölkkällan och
vinkällan aldrig sinade ut.
Och vår Klas åt och drack, ja, han åt och drack
öfvermänskligt, och det bekom honom ändå ej illa. Men det
upprepades beständigt, att han genast somnade in, så snart
han slutat äta och dricka, så att man nästan kan säga, att
han ej kunde göra annat än äta, dricka och sofva. Då nu
detta var hans dagliga lif, och hans skumma kammare ej
erinrade honom om någonting af det, som han upplefvat
och sett däruppe på jorden, så försvann det förgångna nästan
helt och hållet ur hans minne. Det enda han stundom
tänkte på var hans far, Petter, och den gamle, trogne
Valentin samt den hederlige skolmästaren; men äfven dessa
minnen voro som en dröm. Blott en sak kom han ihåg,
och det var att tvätta sig om händerna och läsa en bön
innan han åt. Men han kunde blott en bön, som ej var
särdeles lång. och den var:
»Gud som hafver barnen kär,
Se till mig som liten är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
