Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När nu de fem åren voro till ända och Klas hade ätit
sig igenom ända till kanten och åter skulle falla ut på
jorden för att fylla sina öden, sjönk han i en djup sömn,
och hans drömmar voro underbarare än någonsin. Ty den
gamla, kloka frun, som alltid satt vid hans sida och
berättade honom sagor och äfventyr, och som så mycket liknade
hans salig farmor, tycktes honom nu vara mycket sorgsen,
och hon ställde sig som om hon ville taga afsked af honom,
ja, hon sade det till och med åt honom. Och det föreföll
honom, som om hon med många tårar bad för honom och
därpå lyfte upp honom ur sängen och tvättade honom
såsom man tvättar ett litet barn, så att han blef hvit som en
svan; och att hon satte på honom en ren skjorta och iklädde
honom nya, präktiga kläder och nya skor och strumpor,
hvarpå hon försvann. Äfven han kände en stor sorg och
saknad i sitt hjärta. Och detta hade i sanning ej varit
någon dröm, utan han hade verkligen blifvit rentvättad och
nyklädd ifrån topp till tå, och medan han sof som allra
bäst föll han ut ur berget. Men han hade ej i
verkligheten märkt allt detta, utan det hade alltsammans förefallit
honom som en dröm.
Eftersom Klas Törnpåk nu åter skall visa sig på
jorden, så måste jag berätta hvad som tilldragit sig i hans
fars hus under de fem år han tillbringade i pannkaksberget.
Sedan hans försvinnande hade intet ovanligt händt där.
Ännu lefde, Gudi lof, alla, både föräldrarna och barnen,
och Klas’ midnattsfärd till pannkaksberget var verkligen det
enda ovanliga, som under denna långa tid tilldragit sig i
huset. Man hade länge sörjt honom, i synnerhet var hans
faders hjärta djupt bedröfvadt, ehuru han ej ville låta märka
det. Äfven den gamle, ärlige Valentin sörjde honom
mycket, och på köpet fick han ofta af fru Greta höra hårda
ord för sina historiers skull. Men sedan den där aftonen
hade all glädje vikit ifrån honom, och ingen saga hade mer
kommit öfver hans läppar; och den gamle mannen, som
fordom varit så glad och skämtsam, hade nu blifvit tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
