Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkrar och ängar hem till sin fars boning. Och då han
inträdde i stugan, fann han sina föräldrar och syskon och
den gamle Valentin stående rundt omkring bordet med
knäppta händer för att läsa till bords, innan de satte sig
ner vid frukosten. Och han ställde sig i deras krets. Men
han hade blifvit mycket vacker och stor och var nästan ett
halft hufvud högre än Petter, som just ej var någon
storväxt man, och dessutom hade han sina nya vackra kläder
på sig. Och därför sågo alla upp och bockade sig för
honom, ty de trodde alla, att han var en främling. Men han
föll om halsen på far och mor och systrar och bröder och
smekte och kysste dem och sade: »Jag är Klas och har
alldeles nyss kommit ut ur pannkaksberget», och därpå kysste
han äfven hjärtligen den gamle Valentin, sin käre vän.
Och nu igenkände de honom på många tecken och voro
högeligen förvånade, och alla fröjdade sig, att han blifvit
så stor och vacker.
Men när nu första förvåningen var förbi, så ville alla
veta, huru det gått honom under de fem år och tre
månader som han varit frånvarande; och alla byinvånarna sprungo
till för att beskåda Klas Törnpåk, och första ordet var
alltid: »Nå, käre Klas, berätta oss hur du har haft det; och
hur ser det ut i pannkaksberget?» Men han hade ej
mycket att berätta dem, och rykten började småningom sprida
sig om drömmar och spökhistorier, så att några sågo på
honom med af förskräckelse uppspärrade ögon, som om inte
allt stode rätt till med honom, utan onda andar drefve sitt
spel med honom. Andra hviskade äfven sinsemellan: »Klas
ljuger, han har inte varit i pannkaksberget, han har
sprungit bort ifrån sina föräldrar, och när han nu kommit
tillbaka, har den där listige byfogden hittat på hela historien.»
Men emellertid satte de flesta tro till äfventyret och funno
stort behag i berättelsen därom och trodde honom, ty de
sågo tydligt på hans starka och sköna kroppsbyggnad och
på hans rosenröda kinder och gnistrande ögon, att han ej
svultit, medan han varit borta. Men hans moder var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
