Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första, som full af otålighet frågade honom om säckarna med
dukaterna, och om han ej tagit några sådana med sig.
När han nu svarade, att i den punkten af sin berättelse
måste visst Valentin hafva farit vilse, ty af guld och
silfver hade han ej sett det minsta grand i pannkaksberget,
så skakade hon på hufvudet och menade, att i så fall hade
han lika gärna kunnat blifva hemma de fem åren och
deltagit i arbetet och ätit vid deras bord; ty hvilken nytta
hade han väl nu af att han smort sig med fasaner och
skogssnäppor och druckit ett så kostligt vin? Det var inte
värdt att han inbillade sig, att han skulle kunna blifva en
jordisk konung utan penningar, fast den enfaldige Valentin
hade slagit i honom sådana historier. De första dagarna
var folket i byn alldeles utom sig öfver Klas, och de nästan
belägrade Petters hus; de första veckorna voro de högeligen
förvånade, och de första månaderna talade de mycket om
saken, men efter ett år var tilldragelsen glömd af de flesta.
Men de som allt fortfarande talade mycket om äfventyret
voro de unga flickorna, ty i deras gunst stod Klas mycket
högt, och öfver allt, där de vågade säga det, ropade de nästan
enstämmigt: »Klas Törnpåk är i alla fall den vackraste
pojken i hela byn!»
Klas var nu på sitt adertonde år och befann sig åter
i denna världen, som han nogsamt visste. Han var
ovanligt flitig vid arbetet; ty därtill hade han muskler och ben,
och i sällskap med sin far gick han på åkern att plöja och
så, bryta upp stenar och hugga ved, skära säd och slå gräs;
och allt hvad han företog sig gjorde han tyst och blygsamt,
men ensam uträttade han så mycket som tre andra. Och
hans far tyckte mycket om honom, och den gamle Valentin
hade sin glädje åt honom. Men hans mor kunde ej riktigt
med honom; hon tyckte att han var för from och
beskedlig och icke så kvicktänkt och rask i vändningarna som
hennes andra barn. Och det var verkligen så att Klas ej
kunde få fram många ord; ty under de fem år han tillbragt
i berget hade han ej fått lära sig något nytt, utan tvärt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
