Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt kunde de väl hafva arbetat några timmar, då Klas på
en gång fick höra ett ängsligt stönande från det ställe där
Petter högg. Han lämnade sitt arbete, sprang hastigt dit
och såg huru fyra män i gröna rockar hade bakbundit
händerna på hans far och nu drefvo honom framför sig med
prygelslag. Då förgrymmades han, sprang fram, slet sönder
banden, kastade männen till sida och frågade med hvilken
rätt de handlade sålunda. De svarade honom, att han kom
alldeles lagom, och att detsamma snart skulle vederfaras
honom själf; ty han och hans far voro vedtjufvar, de höggo
ej på egen mark, utan skogen tillhörde nådig herrn. Men
dessa fyra män voro jägare hos grefven, som landet tillhörde;
dock var den skog, på hvilken Petter och Klas höggo, ej
grefvens, utan hörde till Dümmelshofen. Och de stodo en
lång stund och grälade med hvarandra; men när jägarne
fördristade sig att åter vilja binda den gamle och äfven
Klas, då kom vreden öfver honom och han ropade med
väldig stämma »gå på!» och med yxan högg han omkring
sig och högg ner dem alla fyra, så att intet lifstycken var
kvar hos dem. Men sin gamle far tröstade han för den
skymf, som vederfarits honom, och följde honom hem, där
han öppet omtalade för hvar och en hvad som hade
tilldragit sig i skogen.
Men man ville ej sätta tro till honom och hans far,
utan det hette, att de med våld hade angripit och dödat
jägarne. Och grefven sände flere hundra man med spjut
och svärd till Dümmelshofen för att fånga Klas och föra
honom i fängelse. Och Klas flydde ej undan, ehuruväl han
kunnat göra det, och han gjorde ej heller det minsta
motstånd, utan lät helt lugnt bortföra sig. »Ty», sade han för
sig själf, »man måste vara öfverheten underdånig och
hörsam, och Gud skall nog bringa i ljuset hvad som är rätt
och hvad som är orätt.»
Och när han nu kom till staden, där grefven bodde,
togo de Klas, satte bojor på hans händer och fötter, som
på en missdådare, och kastade honom i ett mörkt fängelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
