- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
12

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

buren på loftet, det vet nog Elsa, och hon gör visst
hvad hon kan, stackars enfaldiga tös, för att roa sin
fru i ensamheten.»

»Det är således icke med fri vilja, hertiginnan har
valt sin bostad i tornet?» frågade den förstnämda
herren med uppbrusande häftighet.

»Det säges, att hon har tvinsot och är svag i sitt
hufvud,» svarade den gamle med en viss försigtighet.
»Men Elsa kan nog förtälja, huru mild hon är och
huru vackert hon kan tala. När hon hör, att vinden
kommer ifrån hafvet, får Elsa öppna alla fönster och
låta hafsluften strömma in, och då kan hvar och en
höra att fru Ingeborg är glad i sitt sinne; då ljuder
hennes strängaspel vida omkring.»

»Men hon är ju såsom en fånge, den arma
hertiginnan.»

»Jaja men! Fast ingen vågar tala med hertigen
om henne. Mången qväll har jag väntat på de höga
herrarna, som skulle hem till sitt, men blifvit fördröjda
vid gästabudsbordet; då håller jag med min båt vid
tornsidan och har min lust att höra de ljufliga tonerna.
Ja, Elsa säger, att när våren kommer brukar hennes
fru med sitt spel locka näktergalen, som bygger sitt
bo invid det stora bokträdet nära tornet, men i år ha
väl jagtherrarnas horn och lurar skrämt bort
hertiginnans lilla sångfogel; den hörs inte komma.»

»Ännu kan väl näktergalen komma i år, kära
gubbe,» sade vänligt en af de unga herrarna. »Maj är
icke förgången ännu.»

»Men så har storken kommit ändå,» sade gubben
glad, »och det är goda tecken för den sjuka
hertiginnan. Förr har storken aldrig haft ro på Rönneholm;
men nu bor han så fast på takåsen nära tornet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free