- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
13

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fru Ingeborg har sin lust deråt; hon språkar med
storken, liksom han skulle förstå henne.»

Nu närmade sig båten intill den lilla staden
Luntertun, på hvars strand en del af invånarne hade
samlat sig, kanske för att betrakta den ankommande båten,
som roddes med säkerhet och kraft af gubben Ola, så
att för hvarje gång årorna höjdes ur vattnet de
glimmade mot solen, som nu stack fram genom molnen.

Den gamle Ola Böcker blef på en gång tyst och
tycktes endast tänka på sin syssla.

Men nu reste sig Rönneholm framför dem och
upptog de resandes uppmärksamhet. Det var likväl
ingen befäst borg, utan snarare ett prydligt landthus,
höjande sig öfver den gröna kullen, likasom föraktade
dess egare att söka skydd mot de fiender, som hotade
honom så väl utom som inom hans eget land. Sedan
den stolte hertigen af Finland och Halland väl
öfverstått belägringen i Varberg, hade han här på sin gård
slagit sig i ro, utan värn trotsande sina fiender. Sjelfva
byggnaden egde inga tornspiror, men taket uppbars på
framsidan af lätta pelare, bildande ett inbjudande hvalf
öfver den öppna porten. Vid den ena sidan reste sig
såsom för sig sjelf ett torn, men ingalunda i form af
ett fäste, emedan dess lätta trävirke skulle hafva gifvit
vika vid första anfall utifrån och i brist af försvar
inifrån. Tornets höjd häntydde snarare på meningen
att hafva en öfversigt af nejden; ifrån dess öfversta
rand borde man kunna öfverskåda icke allenast den
närmaste trakten, utan äfven sjelfva hafsviken.

Under det herrarna tyst utbytte några ord med
hvarandra, gled båten fram och landade vid Rönneholm.
Den förnämste herrn med de mörka ögonen kastade
några guldmynt åt lotsen, hoppade lätt upp på stranden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free