Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bengt Algotsson säger, att mitt hufvud är svagt,»
slutade nu Ingeborg, under det en rodnad flög öfver
hennes panna, och hon förde handen deröfver; »men —
jag är icke sjuk, o, min dyre konung, tro mig!»
tillade hon med en innerlig bön i sin blick.
Djupt rörd förde den unga konungen hennes hand
till sina läppar och lofvade att tala vid sin moder,
drottning Blanka, samt att sjelf bringa brefvet till
fru Adelheid, hvarefter han lemnade den tacksamma
Ingeborg.
| ————</table>
Då konung Håkan återkom till sällskapet, sökte Torsten forska i hans ansigte och varseblef ett blandadt uttryck af oro och hemlig tillfredsställelse. Under aftonens lopp fann likväl Håkan tillfälle att hviska till honom dessa ord: »Jag har funnit hvad vi sökte. — Ännu är dock ej stunden inne att handla — men vi lemna i morgon Rönneholm.»
|
