- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
36

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varseblef den allvarsamma, nästan dystra uppsyn, hvarmed
han såg sig omkring i gemaket och sist dröjde vid den
utländska sångaren, som qvarstod med zittran i sin
hand, kände hon sitt hjerta liksom sammandragas, och
de ord, som derifrån velat flyga till hennes läppar,
dogo bort, innan hon hunnit uttala dem.

Konung Erik frambar en ursäkt för sin gemål,
som ej var så i ordning efter den långa resan, att hon
kunnat infinna sig; han hade sjelf skyndat förut for
att helsa sin mor.

Fru de Longueville hade emellertid dragit sig
tillbaka och vinkat den afbrutne sångaren att aflägsna
sig. Moder och son voro så godt som allena.

»Min moder trifves väl uti sitt sydländska gemak,»
sade konung Erik och kysste hennes hand med en viss
högtidlighet. »Blanche af Namur har ej ännu efter
tjugo år kunnat öfvergifva sitt forna hemlands
yppighet — det vore dock lyckligt, om Sveriges drottning
kunde lära sig, om ej älska, likväl antaga sitt
fäderneslands seder och bruk.»

Vid de första orden hade Blanka sorgset
betraktat sin son; men vid de senare höjde hon stolt sitt
hufvud och drog handen tillbaka.

»Det är då sålunda du kommer till mig, min son!»
sade hon, »Men vet, konung Erik, att, om det också
har lyckats dig att rubba kronan på din faders
hufvud, skall du aldrig förmå Blanka att glömma, att
hon är din och landets drottning.»

Den unga konungen drog sig några steg tillbaka,
bugade sig djupt och sade allvarligt:

»Jag skall aldrig glömma, att drottningen är min
mor, liksom jag aldrig glömmer, att min mor är
drottning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free