Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blanka hade blifvit lugnare; hon satte sig ned
och inbjöd sin son att taga plats på den förgylda
armstolen derbredvid. Men hon fortfor att betrakta
honom.
Erik tog åter vördnadsfullt, dock kanske mera
vanligt än förra gången, hennes hand och sade.
»Må det förlåtas mig, om jag icke känner mig
hemmastadd i detta förtrollande gemak, som alltför
mycket påminner om den flandriska grefvedottrens
residens.»
»Grefvinnan Marie d’Artois, min moder, var konung
Ludvig VIII:s i Frankrike son sons dotter,» inföll hastigt
drottningen, »och hon förde således till det flandriska
grefve-residenset lika konungsliga anor, som
Folkungarne i Sverige berömma sig af, om de än ibland sig
fått räkna prinsessor ifrån Danmarks och Sveriges
gamla konungahus.»
»Tro mig, drottning,» fortsatte lugnt konung Erik,
»edra undersåtar och främst bland dem er son, skulle
hellre se eder i de gamla svenska kungasalarne.»
»Mina undersåtar!» upprepade Blanka bittert.
»Ibland denna fordrande, missnöjda skara räknar du
dig främst, Erik — jag tror dig; kände du dig vara
mig närmare än så, skulle du icke såsom nu vara en
främmande i din moders hem.»
Konungen tycktes låta de sista orden halka förbi
sitt öra.
»Ni misskänner ert folk,» sade han, »deras
fordringar röra ju egentligen obetydliga enskildheter.
Detta slösande lif, som föres vid hofvet, detta jägtande
efter nöjen och lustbarheter förblindar och förnöjer till
en tid; men öfverensstämmer icke i längden med
svenska sinnens allvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
