- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
39

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ah Erik!» utbrast drottningen med blixtrande
ögon. »Du vill förmå mig att taga min hand ifrån
rikets styrelse, det vill säga, förmå mig att lemna den
vacklande Magnus åt sitt öde. Jag vet nog, att du,
Erik, är mera aktad och älskad i landet än den gode,
ehuru svage Magnus; men jag beklagar, att, då ett
barn valdes till sin faders medregent, detta barn, som
växte upp till en kraftfull och kunnig man, likväl lät
bedåra sig att blifva dessa regeringslystna herrars
redskap, då han vid sin faders sida kunnat blifva en
verklig konung.»

Icke heller nu lät den unge konungen förmärka,
huruvida han träffats af drottningens skarpa ord. Han
förklarade i korta, men vördnadsfulla ordalag, huru
han delade sin faders bekymmer öfver de missförstånd
och fientligheter som uppstått emellan dem; nämnde i
förbigående det allmänna missnöje, som herrskade emot
den mäktige gunstlingen, Hallands öfvermodige hertig,
Bengt Algotsson, och slutade med förklaringen, att
han kommit — för att med sin konungslige fader
uppgöra en förlikning och utbad sig drottningens
medverkan dertill.

Blanka hörde på honom med uppmärksamhet;
hennes inre hade derunder åter kommit i jemvigt, och
hon lofvade att efterkomma sin sons önskan och
tillställa ett fredssammanträde emellan de begge
konungarna och rikets herrar, der angelägenheterna kunde
ordnas och stridigheterna biläggas. Men sjelf var hon
icke tillfredsstäld.

Ehuru hon blifvit lugnare, kände hon sig på ett
besynnerligt sätt beherrskad af sin sons närvaro och
ur stånd att tala till honom, såsom hon hade velat,
hvarföre, när han rest sig upp för att gå, mor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free