Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle blifva kungjord, föreslog drottningen, att han
företog en jagtresa till Upland, der han kunde taga
qvarter hos den aktade lagmannen Israel Birgersson
Brahe.
Helsande gladt, likasom då han kom, lemnade
den konungslige ynglingen sin moders gemak.
Också nu stod Blanka i tyst eftersinnande och
blickade efter sin bortgående son; men hennes ögon
strålade, hennes läppar logo. Först efter en stund
varseblef hon fru de Longueville, som stod helt nära.
»Nå Valerie,» utropade hon hastigt, »du har hört
oss — huru finner du min son? Är han icke vacker,
älskvärd och god?»
»Jo madame, han är verkligen en vacker konung
och en älskvärd son. Det måste vara en kamp utan
smärta att öfvervinnas af tvenne så kungliga söner.»
Drottningen bleknade.
»Konung Erik,» sade hon betänksamt, »hvad är
han väl? Är han icke redan sin faders herskare?»
»Han är en svensk Folkungason, madame, i strid
med egna fränder. Han är son af ert nuvarande
fädernesland, kall och orolig som stormen, trotsig och
allvarlig såsom furan i nordanskog och mörk lik
molnet, som drager deröfver — man känner sig nästan
öfvervunnen af hans stränga höghet.»
»Men också min glada Håkan är en son af vår
kalla nord,» yttrade drottningen småleende. »Då du
talar i dylika liknelser, måste du erkänna, att hans
håg och sinnen äro friska och vänliga som nordens
vårvindar.»
»Ja,» svarade Valerie skrattande, »när dessa
vänliga vindar komma ifrån södern, och vi kunna glömma,
hvar vi befinna oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
