- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
45

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du skall då aldrig lära dig att älska Sverige,
min goda Valerie; du saknar vårt hemland och har
offrat det för min skull. Men du är nödvändig för
mitt hjerta; jag kan icke undvara dig!

»Jag skulle icke heller numera känna mig lycklig
skild ifrån dig, min drottning!» utropade Valerie.
»Min enda glädje vore att jaga sorgen ifrån din väg —
o att jag kunde det! Min herrliga Blanche var icke
skapad för bekymmer, förödmjukelser och smärta.»

»Jag är icke mera ung, min Valerie, och bör se
lifvet annorlunda. Jag vet, att det svenska folket med
ovilja ser våra festligheter — vårt oroliga, af
partistrider söndrade rike fordrar omtanke och verksamhet.»

»Men nu behöfver ni dock hvila, min drottning;
edra pulsar bränna — får nu Florian sluta sin afbrutna
sång?»

»Icke ännu, Valerie, jag har allvarsammare saker
att tänka på, att ordna innan min gemåls återkomst.»

»Kanske,» sade långsamt Valerie, »kanske bör den
stackars Florian icke mera synas här — han
misshagade ju konung Erik —»

En mörk rodnad flög öfver drottningens ansigte.

»Låt Florian komma in,» sade hon hastigt,
»kanske skall han kunna sjunga mitt arma hjerta till
åtminstone ett ögonblicks ro.»

Sångaren inträdde åter. Blanka intog sin plats i
hvilstolen, men hennes uppsyn afspeglade de orediga
tankar, som, jagande hvarandra, foro genom hennes
hufvud.

Florian sjöng:

Hell nordens drottning! som med tankens magt
Du midt i vintern skapar sommarns prakt,
        Du också skapar folkens lycka,
Der skön du står med spiran i din hand
Och sprider glädjens solsken kring ditt land,
Dig snillets och behagens kransar smycka.


————</table>


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free