- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
48

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nå nå, gerna må hon för mig spela med sina
herrar,» medgaf hon, »bara intet landets ungdom taga
efter hennes lösa seder.

Gumman sade nu intet vidare; men då några
toner af den muntra sången åter ljödo genom skogen,
runkade hon på hufvudet och såg menande på den
gamle vallaremannen.

»Ett märkbart missnöje råder här i landet,» sade
halfhögt till sin granne en af de vallfärdande, som det
tycktes en främling på orten. »Landet synes dock ej
vara hvarken förtryckt eller utarmadt; de odlade
fälten tala om goda skördar, och folket ser välbehållet ut.»

»Det är icke heller folket, som klagar, eller har
skäl att klaga,» svarade en bonde, hvars frimodiga
uppsyn utvisade den gamla enkelheten, allvaret och
ihärdigheten, som utgjorde grunddraget hos den svenska
medeltidsbonden. »Vi äro på våra gårdar herrar öfver
vår slägt och vårt husfolk, men vi bekymra oss ej om
riket och dess styrelse; våra lagmän stå emellan oss
och öfverheten, och de sörja för landets rätt.»

»Men rådets och ädlingarnes myndighet,» återtog
den främmande, »har likväl ingripit i konungarnes rätt
och bildat ett parti, som snarare söndrar än utgör
medlare mellan konung och folk.»

»Jag är en olärd man,» svarade bonden, »men det
vet jag, att de förnämste ibland landets stora och
ädla slägter äro medlemmar af rådet och att de äro
af nytta för att motverka den kungliga magten, ehuru
skatterna, som de indrifva, äro för folket lika tryckande
som kungens. Men vi kunna dock reda oss dermed
och vi lita på våra lagmän.»

Hvarje samtal afbröts här af klockringningen ifrån
Svinngarns kyrka, som förkunnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free