- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
47

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gingo de, bärande qvistar och små pinnar
sammansatta till kors, hvarmed de ville utgrunda förborgade
ting, hvilka de små korsens sjunkande eller flytande
på vattnet skulle säga dem.

»Den lättsinniga ungdomen!» suckade en gumma.
»Der går nu hela denna skara i granna kläder och
sjungande såsom till ett gille — hvad säger ni derom,
fader vallareman?

»Visserligen kan så vara,» svarade pilgrimen,
»ungdom och allvar följas aldrig åt.»

»Det är väl seden nu för tiden, hå hå!» pustade
den gamla.

»Ah tyst vackert, ni mor Asruna,» inföll en
myndig röst, »ungdomens glada lust kan prisa och lofva
helgonen lika väl som de gamlas svårmodiga sinne.»

»Heliga Jungfru! Aldrig hörde man förr att de
heligas lof och pris bestod uti att bära kostbara
kläder med silfverspännen och sjunga verldsliga visor.»

»Prat! jag mins nog den tiden, då ni bar lika
granna spännen och rosiga hufvudkläden som edra
snälla syskondöttrar, Ingierd och Lisa, der de nu gå
som spelande lärkor och äro en glädje inför både
helgon och menniskor.»

»Hå hå,» suckade gumman, »sådant kommer ifrån
öfverheten — annat föredöme gaf vår högtsaliga
enkedrottning Helvig, jag mins nog, huru mild och enkel
hon var i sina seder — grannlåt har den nuvarande
drottningen fört med sig, och alla hennes gillen se’n
och främmande musikanter och spel —.»

»Håll!» ropade åter den myndiga rösten. »Bättre
visa kan ni sjunga under en vallfart, än att klandra
överheten och främst drottningen, som intet ondt har
gjort er, ni gamla Asruna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free