Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi ha ännu icke efterfrågat, huru din moder,
vår ädla fränka, på Gröneborg befinner sig,» frågade
lagmannen artigt.
»Vår svärsons goda syster, Adelheid, hoppas jag
mår väl?» bifogade hans fru.
»Ack ja!» svarade Gunborg. »Min goda moder
är alltid frisk och glad, men — vill aldrig lemna sitt
hem.»
»Nå, Gröneborg är en behaglig fristad,» yttrade
lagmannen. »Gamle Ivar Blå inrättade allt väl både
för sig och sina efterkommande.»
»Solen börjar sjunka ned emot skogstopparna,»
anmärkte fru Bengta, litet orolig öfver den ystra
gångaren, som ifrigt tuggade sitt purpurbetsel.
»Det blir då tid att hemta det undergörande
vattnet,» skrattade Gunborg och framräckte sin hand till
afsked.
»Akta dig, barn!» förmanade den vänliga frun,
då hon såg gångaren skaka sitt lockiga hufvud. Men
lagmannen såg med lugnt småleende efter den
bortilande jungfrun, som under hästens ystra språng utan
möda förmådde honom att stanna; då hon lätt hoppade
ned på marken.
En af de unga herrarna hade emellertid smakat
på helsovattnet och lemnat platsen åt sin kamrat, då
begges blickar blefvo fängslade af den anlända
jungfruns åsyn.
Hon framträdde jemte sina tärnor och stannade
invid källan, väntande, att främlingarne skulle lemna
platsen; men desse drogo sig icke tillbaka, såsom seden
var. Den förstnämnde stod stilla, såsom hade en
underbar förtrollning bemägtigat sig honom; men i stället
hade den andre, som ännu icke druckit, hemtat nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
