Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på, huru länge vi hålla tillsammans; du måste lofva
att blifva mig trofast!»
Han utsträckte härvid sin hand, fästande på
vännen en halft skämtsam, halft allvarlig blick. Torsten
lade sin hand i hans och svarade utan betänkande:
»För dig, min konung, vill jag offra allt, utom
min ridderliga ära!»
I detta ögonblick hördes ett prasslande ljud ifrån
den täta granskogen, och en stor, tungvingad fogel
rusade upp ifrån sitt undangömda bo.
De begge vännerna sågo begge öfverraskade upp
emot fogeln, som med sina gråa vingar slog ett par
kretsar öfver deras hufvuden och försvann derefter
mellan barrträden.
»Vi störde den stackars ugglan med våra
stortaliga ord,» yttrade Håkan med en viss betänksamhet,
»och den olycksbådande fogeln ville kanske varna dig
för ett förhastadt löfte, min ungdomsvän. Du får icke
lofva för mycket, ty hvad du lofvar, det vet jag att
du håller. Kanske,» tillade han, återgående till sitt
sorglösa lynne, »kanske väntar dig ett prof förr än du
anar det — få se om du låter mig blifva den offrande.»
»Då skulle din egen vänskap, konung Håkan,
bättre bestå profvet, än min.»
»Nå, vi få se, huru ödet delar emellan oss. Du,
Torsten, har redan en fördel vunnen, då du fick gifva
den sköna Folkungajungfrun en dryck af Korskällans
undergörande vatten. Men derföre lyster mig just att
strida om henne.»
»Det blir ingalunda ett prof på vår vänskap,»
svarade Torsten i samma skämtsamma ton.
»Och hvarföre? Tror du väl, att den stolta
ungmön skall försmå min hyllning?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
