- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
57

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anspråkslös den lilla farkosten än var, antog konungen den
med gladt mod och begaf sig jemte Torsten ut på sjön,
sedan han låtit en tjenare dröja för att ro dem, och
hans öfriga följe fick rida i förväg till Marieborg.

Snart hade de öfver den lugna viken hunnit nära
Gröneborgsholmen, hvars fäste reste sig högt öfver
dem, då de färdades omkring vallen för att komma ut
på den öppna Svinngarnsfjärden. Här blåste vinden
friskare, och en segelslup syntes på afstånd, styrande
sin kurs emot Borgön.

Den lätta slupen ilade framåt med hvita segel och
purpurröda flaggor; sjelfva masten var rikt förgyld,
och allt tågvirke var purpurfärgadt. Ifrån förstäfven
höjde sig en gyllene grip med utsträckta vingar,
vittnande om, att han tillhörde den mäktiga och rika
Gröneborgsslägten. Då slupen kom närmare,
igenkändes jungfrun på Gröneborg, stödjande sin ena hand
emot gripens hufvud och med den andra gifvande
tecken åt styrmannen. En hatt med smala brätten,
endast prydd af en hög örnfjäder, sammanhöll de
fladdrande lockarna, hvilka äfven nu tycktes förgylda
af aftonsolen. Vid hennes sida stod en af hennes
tärnor, som lekande böjde sig ned öfver relingen och
upphemtade åt henne en hvit näckros, som jungfrun
fäste i sitt perlvirkade bälte.

»Torsten,» sade hastigt den unga konungen, »tror
du icke, att Norges drottningkrona skulle passa
Folkungadottrens sköna hufvud?»

Torsten svarade intet; han trodde sig märka, att
Håkans ord blifvit af vinden förda till jungfrun,
emedan hon vände sig om och varseblef de roende. Ovisst
kunde vara, om hon igenkände främlingarna ifrån
Korskällan och sjelf helsade dem, eller om det endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free