- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
63

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtminstone på afstånd, som vore det endast artigheten
mot en gäst, som föranledde henne att hålla honom
sällskap, och Håkan trodde sig förstå, att den stolta
jungfrun lät Torsten få umgälla sin förseelse att hafva
bortlemnat hennes ros åt en annan, om det också var
hans konung. Men Torsten syntes glad och lugn,
såsom hade hennes köld icke oroat honom.

De begge unga dröjde emellertid qvar vid det
öppna fönstret, hvarifrån de kunde öfverskåda
Mälarfjärden med dess vackra stränder, Den sköna
jungfrun hade verkligen, såsom det föreföll konung Håkan,
med en viss kylig uppmärksamhet samtalat med
junkern; men då denne började förtälja om Norges natur,
som tycktes vara henne helt obekant, om Ringerikes
pittoreska utseende, om fjordarnas och de höga fjellens
högtidliga skönhet och den vänliga Tistedalens leende
behag, visade hon ett varmare intresse. Kanske kände
hon sig till och med mera bekant; allt nog, då han
tystnade nickade Gunborg gladt och sade skämtsamt
med en obeskriflig mjukhet i röst och väsen:

»Jag står i skuld hos eder, min frände — jag har
icke ännu tackat er för helsovattnet vid Korskällan.
Ni var frikostig som i de gamla patriarkernas tid och
tilldelade mig och hela mitt sällskap af den
undergörande drycken.»

»Jag vore mer än belönad, ädla jungfru,» svarade
Torsten, »om jag vågade tro, att den underbara
källans vatten, som också räcktes mig af er hand, hade
samma betydelse, som den helsodryck patriarkens
tjenare erhöll i Österlanden.»

Gunborg svarade intet, men fäste på honom sina
klara ögon, såg derefter hastigt bort till konung Håkan,
då hon återsände dem till Torsten varseblef hon mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free