- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
71

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gestalten med en så älskvärd och ädel höghet uppbar
densamma, att flickan ovilkorligt böjde sig ned och
kysste fållen af hennes furstliga mantel.

»Du skulle icke passa illa vid hofvet, lilla Elsa,»
sade hertiginnan skrattande. »Men dit kan du dock
icke få följa mig — vid hofvet gälla icke hjertats och
förståndets egenskaper för att få inträde, utan endast
rangens.»

»Så högt ha aldrig mina tankar flugit,» svarade
Elsa. »Annars vill jag nog följa min älskade fru öfver
hela verlden.»

»Till hofvet har icke heller jag någonsin längtat,»
återtog Ingeborg. »Jag har också aldrig varit der och
är just rädd att komma dit — jag som är så främmande
för alla. Tag nu af mig manteln, kära Elsa; icke är
det likväl denna fåfänglighet, som gör min stora glädje
utan det kärleksfulla brefvet ifrån min syster Adelheid,
som vill komma mig till mötes med sin dotter
Gunborg, gör mig så lycklig. Jag skall ock få återse min
käre broder Karl, som för mig varit i faders ställe —
det gläder mig, att jag ej har blifvit så mycket
förändrad, att mina fränder kunna tro mig hafva lidit
under dessa många år, och att de således skola känna
igen mig. Sjelfva drottningens bref är så vänligt; se, Elsa,
det är endast några rader, men huru älskvärdt hon
uttrycker sig, hon är så god! Jag har inte sett henne
mera än en gång — det var på min bröllopsdag — jag
tyckte hon såg så strängt på mig då, men jag var ju
bara ett barn på femton år — och jag var verkligen
rädd för den stolta drottningen, huru behagfull hon
än var.»

Här afbröts hertiginnan i sitt tal genom ljudet af
röster, som hördes nedifrån slottsplanen; och tärnan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free