Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bedja honom,» upprepade Elsa sakta, såsom för
sig sjelf; »när hörde väl han på en menniskas bön!»
»Jag skall dock göra det,» sade Ingeborg beslutsamt.
Hon hade icke på många år skrifvit till sin gemål,
och det kostade henne stor möda, innan hon förmådde
börja sitt bref. Men slutligen, sedan hon i lugna
ordalag förestält honom sina mäktiga anförvandters
misshag, då han icke enligt löfte infann sig, bad hon
honom besinna, att de deraf kunde förstå, att hon
verkligen var hans förorättade maka; och derefter började
hennes hjerta svalla öfver i rörande, varma böner, att
om han också ej ville erkänna henne såsom sin gemål,
likväl återgifva henne friheten, om hon lofvade att
glömma all den oförrätt, hon lidit.
Det var sent på aftonen, då Ingeborg slutade sin
skrifvelse, och hon sände Elsa att sjelf lemna den till
hertigen. Det dröjde ej länge, förrän flickan återkom
och förtäljde att hans nåde emottagit den, der han satt
vid spelbordet med sin broder; men att han befalt
henne att genast återvända till sin fru.
Långt inpå natten satt Ingeborg väntande invid
sitt fönster, men intet budskap hördes komma med
svar på hennes bref; förgäfves bad tärnan henne gå
till hvila; hon satt der ännu med sömnlösa ögon när
morgonljusningen inbröt. Då hördes lif och rörelse i
slottet, och snart syntes hertigen sjelf jemte sin broder,
några flera herrar, svenner och tjenare, begifva sig
utför kullen till den nedre gårdsplanen, der hästarna
väntade för att föra dem ifrån Rönneholm.
»Nu reser hertigen till Stockholm,» sade Elsa, som
stod stilla vid den tysta hertiginnans sida.
»Jag är åter en fånge — en arm fånge!» utbrast
Ingeborg, och hennes hufvud sjönk ned emot den hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
