- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
88

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så många år nästan hade förgätit, egde ännu det milda
behag, som fordom hade tjusat honom, och han gjorde
en rörelse såsom för att skynda fram till henne. Men
den lysande omgifningen påminte honom hastigt, att
det var på andras befallning, hon hade kommit hit,
liksom för att trotsa honom, och han träffades
derjemte af hennes stolta fränders åsyn. Riksdrotsen
Karl Ulfsson och Ehrengissle Jarl stodo begge vid
hennes sida. Båda hade uppträdt såsom hans
motståndare i rådet, och han betogs af en vild glädje att
kunna genast hämnas detta genom att offentligen inför
dem förödmjuka deras fränka.

Redan långt borta i salen och först af alla, hade
emellertid Ingeborg igenkänt sin make.

Den furstliga drägten hade hon icke sett honom
bära sedan deras bröllopsdag, och ehuru på afstånd
mötte henne då han stannat för att betrakta henne,
hans mörka ögon, som uti den rika belysningen syntes
henne brinna med dess forna fängslande eld, under det
åsynen af hans gråa hår rörde henne. De flydda årens
qval och smärtor sjönko bort, och hon nästan ville ila
till hans möte; men en vänlig hand hvilade varnande
på hennes arm och återförde henne till besinning. Hon
satt stilla, i andlös bäfvan, väntande hvad som skulle
komma.

Bengt Algotsson, som ett ögonblick varit nära
att gifva vika för en varmare hågkomst vid Ingeborgs
åsyn, upprätade åter sin höga gestalt och gick stolt
framåt. Han helsade de begge konungarne och
drottningarna, men gick derefter förbi riksdrotsen och
kastade icke ens en blick vidare på den bleknande
Ingeborg.

Han hörde henne upprepa hans namn, men ehuru
den välkända stämman underbart klang genom hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free