- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
91

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värma och smyckar vår bana med rosor — den
ädelstenens namn är kärlek!»

»Kärlek —» upprepade drottningen och såg nästan
häpnande på sin son, hvars ögon med en besynnerlig
eld ännu hvilade på Folkungadottren. »Mitt folks
kärlek,» tillade Blanka med återtagen fattning, »ja i
sanning, unga flicka, kunde du bringa mig den
ädelstenens glans, ville jag kalla dig min goda engel.»

En hög rodnad flammade på Gunborgs ansigte,
och hon nästan knäböjde, då hon svarade:

»Den ädelstenen skall skönast belysas af edra
egenskaper, höga drottning!»

Ett leende, Blanche af Namurs förtrollande
leende sväfvade öfver hennes ansigte, då hon kysste
Gunborgs panna, under det hon vänligt uppreste henne.
Derefter vände hon sig till fru Adelheid.

De begge mödrarna förstodo hvarandra, begge
kände de aningen af ett kärlekens föreningsband
emellan deras barn; men ett sådant band skulle de begge
bekämpa. Drottningen hade andra och högre planer
för sin kunglige son, och Folkungafrun ville icke se
den stolta ättens enda dotter på en plats, vore det
också en tron, der man kunde ringakta henne. Med
några artiga ord räckte drottning Blanka henne sin
hand, och fru Adelheid emottog den med en djup
bugning, hvarefter hon med en viss högtidlighet drog sig
tillbaka med sin dotter.

Men ännu tvenne andra funnos der, som på ett
besynnerligt sätt blifvit träffade af den unga
konungens betecknande ord. Gunborg erfor en plågsam
känsla, såsom hade ett hemlighetsfullt band smugit
fängslande omkring hennes outredda framtidsdrömmar.
Och Torsten som kanske tydligast af dem alla trodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free