Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på henne. Gunborg kunde icke svara, Arwidssons
namn hade kastat en hastig belysning öfver hennes
innersta känsla, att nästan betagen af en hemlig smärta,
det nu var hon, som lutade sitt hufvud mot Ingeborg,
såsom ville hon söka en tillflyktsort för sina egna
orediga tankar.
Fru Adelheid sade intet vidare, hon förstod, att
hennes dotter kämpade en strid, och hon ville icke
störa henne, ty hon var viss om, att Gunborg skulle
segra öfver sig sjelf. Kanske tänkte ock fru
Adelheid, att det för systerns sjuka sinne skulle vara
helsosamt att ryckas ifrån sin egen oroliga smärta och fästa
sina tankar på Gunborg, hvarföre hon lemnade dem
begge allena med hvarandra.
Och Adelheid bedrog sig icke. Hertiginnan glömde
sig sjelf; hon lyftade Gunborgs hufvud och betraktade
henne förvånad.
»Min glada, stolta, varma Gunborg skulle icke
vara tillfreds, icke lycklig! Hvem är då den mannen,
hvars namn så kan oroa dig?»
»Riddar Tord väntas hem såsom min brudgum,»
svarade hon.
»Huru länge har då min Gunborg kallat den
riddaren sin brudgum?»
»Jag har aldrig kallat honom så; men han hade
min faders och min moders löfte.»
»Stackars Gunborg, du älskar honom icke!»
»Jag var endast tolf år gammal då jag sist såg
honom.»
»Riddar Tord,» upprepade hertiginnan eftersinnande,
»då vet jag, hvem han är; Tord Arnwidsson Sparre —
jag mins honom nu allt för väl. I sin ungdom älskade
han Adelheid, och hon älskade honom tillbaka; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
