Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdrotset Knut Johnsson Blå hade vår faders löfte,
och Adelheid måste lyda hans vilja.»
»Blef dock min mor lycklig?» frågade hastigt
Gunborg.
»Din far, herr Knut, var en så ädel herre, och
då han insåg, att Adelheid för hans skull offrat sin
ungdomskärlek, gjorde han allt för hennes lycka. Och
hon var lycklig, hon kände aldrig den stora skilnaden
i deras ålder, och Tord blef den bäste vännen i deras
hem. Men riddaren, ehuru han ärade herr Knut,
glömde visst aldrig sin smärta, han förblef en dyster
och sträng herre, och man sade, att han fordrade ett
offer för sin spilda lycka, hvarföre man trodde, att
herr Knut lofvade honom din hand, medan du ännu
var ett barn. Adelheid, som sjelf var lycklig, har väl
ock gifvit sitt löfte dertill. Men Gunborg — blif aldrig
den mannens maka; Tord har icke din faders vänliga
sinnelag, han skall binda din ungdomsglädje — du vet
icke hvad det vill säga att känna fruktan för sin make,
att vara rädd för den, som skulle vara vårt käraste i
verlden —»
Ingeborg höll upp, betagen af sin egen
frambrytande smärta; men såsom ville hon slita sig derifrån
fortsatte hon:
»Jag känner en annan, en ung ädling, som bättre
passade för min Gunborg. Han hade en utmärkt
moder, som han älskade så högt, att han i henne lärde
känna qvinnans värde, och en god son måste blifva en
god make — ja, fru Hildigunds son måste förstå att
göra en qvinna lycklig.»
En lätt rosenfärg sväfvade öfver Gunborgs ansigte,
under det hon svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
