Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min goda Ingeborg, kommer du icke att återvända till
hans hem.»
»Men om han skulle fordra det,» frågade hon med
darrande läppar, »skall då ingen strid uppkomma
emellan honom och dig, min broder?»
»Det är nu icke fråga om mig och honom; vi
skola nu endast tänka och ställa för dig, Ingeborg.»
»Men svara mig likväl först, min älskade broder
— jag kan icke bära den fasansfulla tanken, att ditt
dyrbara lif skulle sättas på spel för min skull — hellre
återgår jag tåligt till mina pligter.»
»Dessa pligter har Bengt Algotsson längesedan
förbrutit,» utbröt Ehrengissle jarl, »han skall derföre
ej våga att fordra sådana af dig, min fränka.»
»Och ni skall då icke heller utkräfva hämnd på
honom för min skull,» återtog Ingeborg med fasthet,
»eller fordra honom till räkenskap — om jag har lidit,
vill jag dock icke glömma, att det var en tid, han
visade mig kärlek och välvilja.»
»Du gaf honom visserligen aldrig orsak att blifva
annorlunda; men hvad hämnden beträffar,» tillade den
mörke jarlen, »så kommer snart nog den dag, då hans
öfvermod straffar sig sjelf; den myndiga hertigens fall
at icke långt borta.»
»Hans fall,» upprepade Ingeborg ångestfullt, »och
jag skulle då öfvergifva honom — jag var dock hans
maka.»
»Ja, i lyckans dagar hans glömda och förorättade
maka,» sade Karl Ulfsson dystert, »men i olyckans,
huru skulle du, arma Ingeborg, kunna ersätta honom
hans fallna storhet?»
»Det är sant,» suckade Ingeborg sakta och sänkte
sitt hufvud för att dölja en frambrytande tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
