Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingeborg svarade intet, men gick fram till
Birgitta, der hon knäföll och sade ödmjukt och bedjande:
»Vredgas icke dyra moder! — gif mig din
välsignelse och låt mig gå — jag kan icke längre
dröja här.»
Birgitta hade emellertid återkommit till det
närvarande, endast hennes ögon lyste af en
hemlighetsfull eld; hon såg dock på Ingeborg uppfattande hennes
ord, och frågade med en viss stränghet:
»Hvarthän vill du gå, min dotter?»
»Dit, der pligten kallar mig — till honom, som
en gång var min make.»
»Du har ju gått ifrån verlden, Ingeborg, och helgat
ditt lif till ett bättre mål; hvad skulle väl du kunna
verka på denne syndige, orättfärdige man?»
»Jag vill dock veta, vördade moder, om han
verkligen ännu är densamme. En inre röst säger mig, att
hans stund snart skall varda kommen, att jag skall
finna honom öfvervunnen och döende — anden kallar
mig att gå härifrån!»
Öfver Ingeborgs ansigte utbredde sig en underbar
hänförelse, och hennes ord gjorde intryck på Birgitta.
Då närmade sig äfven den svärmiska, ljufva Katarina,
slöt med ömhet hennes hufvud emot sitt bröst och
knäböjde vid hennes sida.
»Älskade moder,» bad hon innerligt, »låt Ingeborg
fylla sitt värf — en helig ande talar inom henne, låt
henne gå att tillsäga den förvillade sin förlåtelse och
sedan — må hon finna en fristad i vårt sköna kloster
vid Vetterns strand.»
»Älskade, ljufva Katarina,» hviskade Ingeborg, »du
har uttalat mitt hjertas innerligaste önskan —».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
