Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni vet, dyra fru Ingeborg, att Skåne redan länge
har varit oroadt af våra danske, numera fiendtliga
grannar, och att jag mer än en gång velat varna er
derför.»
»Men det måste vara någon ny fara, som hotar;
jag anar, jag känner det! Kanske farligare fiender
än de danske —»
Ingeborg bleknade, och hennes darrande läppar
kunde icke uttala något ord mera.
Torsten, som höll sin häst stilla — och alla följde
hans exempel — ansåg bäst vara att säga hertiginnan
förhållandet och förklarade derföre hvad han genom
fiskarfolket förnummit, att Rönneholm var hotadt af
fiender, som det sades, svenskar.
Men nu darrade Ingeborg icke mera; en underbar
eld skimrade i hennes ögon.
»Låt oss skynda,» sade hon beslutsamt, »min
närvaro på Rönneholm är kanske nu nödvändigare än
förr — kanske är det ännu tid!»
»Men betänk er dock, ädla fränka,» invände
Torsten, »skall ni ega styrka att skåda en kanske redan
påbörjad strid?»
En hög rodnad flammade på hertiginnans ansigte,
och hennes röst var på en gång så bedjande och
befallande, då hon endast sade: »Låt oss skynda!» att
Torsten aktningsfullt bugade sig, efterkommande hennes
vilja. Han gaf sina väpnade svenner befallning att
sluta en tätare krets omkring pilgrimerna, hvarefter
de åter fortsatte sin färd.
Elsa yttrade icke ett ord; men slöt sig intill
hertiginnan, under det hennes kloka och frimodiga blick
med en blandning af tillfredsställelse och beundran
allt emellanåt hvilade på hennes älskade fru, som allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
