- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
148

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återgaf honom källans helsodryck, som för honom blef
af en så underbar betydelse! Hur kom han vidare
vid åsynen af Gröneborgsholmen i håg den framilande
båten, der jungfruns ädla gestalt omfladdrades af de
hvita seglen med sina purpurflaggor — Torsten tyckte
sig se detta ännu, ja sjelfva den hvita näckrosen syntes
honom sväfva på vågen — men allt var ju blott en
villa och ett minne.

Allt var tyst och stilla; nästan högtidligt reste
sig det gamla folkungafästet framför honom; nu som
då tycktes den vänliga viken så lockande, och sedan
han lemnat sin häst i fiskarstugan, erhöll han den
lilla båten och begaf sig ut på sjön.

Nymånen uppsteg och återgaf sin blanka strimma
i vattenspegeln, belysande hans väg öfver det klara
och dock så outgrundliga djupet. Snart skymdes väl
genom vallen månskenet uti vattnet, men den gyllene
halfringen stod dock klar och leende öfver fästet,
kastande sin bästa belysning öfver en hvit gestalt,
som syntes uti det öppna fönstret till jungfruns gemak
under loftet.

Var också denna syn en villa? Så frågade
Torsten sig sjelf, under det han lät årorna hvila; men
då hördes de välkända tonerna af en luta besvara
hans fråga. Beledsagad af den svenska folkvisans
egendomliga melodi, tillfördes honom af vinden
följande sång:

Och riddaren han ståndar med skålen i sin hand
Han bjuder helsodrycken vid helga källans rand.
        De näckrosor blomma så hvita.

Och jungfrun hon smakar den silfverklara dryck,
Som bjuds med så höfviskt och ridderligt skick,
        De näckrosor blomma så hvita.

En silfverhvit näckros från jungfruns bälte föll,
Och riddaren han tog och den rosen behöll.
        De näckrosor blomma så hvita.

Hvad vill han med den rosen? Den hör ju jungfrun till,
Kanske han hennes hjerta med rosen fånga vill.
        De näckrosor blomma så hvita.

Och källans vatten rinner, och dagen flyr sin kos;
Men icke glömmer jungfrun sin silfverhvita ros.
        De näckrosor blomma så hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free