Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungsbacken [1]. Öfver de mindre ansenliga husen reste sig
S:t Klara kloster, ifrån hvars kapell Ave-Maria-klockans
till andakt manande ljud hördes oaktadt sorlet af
menniskor, som färdades på gatorna, bullret af hästhofvar
mot stenarna och Norreströms ständiga brusande.
Konungens blickar sväfvade långsamt öfver staden
och dröjde slutligen på Helgeandsholmen.
»Min vackra fädernestad!» utbrast han. »Knappast
ett århundrade har du varit till och likväl hunnit
utveckla dig i storhet och skönhet; men också derjemte
har du varit vittne till hårdhet, orättvisa och
blodsskulder —» Han suckade djupt och for med handen
öfver pannan. »O Magnus, Birgers son, arme frände,»
fortfor han, »ditt oskyldiga blod skulle då befläcka
denna sköna stad för att göra den till min; ditt
hufvud skulle då falla, för att din krona skulle bäras af
mig; — Hvem af oss blef dock lyckligare, den som
vann kronan, eller martyrdöden?»
Dörren till konungens rum gick sakta upp och
utan att anmäla sin ankomst, inträdde drottning Blanka.
»Ah min drottning!» sade Magnus gladt och gick
emot henne. »En god engel förde eder hit just nu.
Jag väntar i hvarje stund Torsten Folkesson — jag
vet, att han är återkommen ifrån Danmark.
Drottningen nickade, såsom viste hon redan sjelf
detsamma.
»Jag hoppas,» fortfor konungen, »att han skall
medföra underrättelser, som kunna bereda eder glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
