Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sålunda har jag bevarat minnet af näckrosen,»
fortfor Håkan. »Om folkungadottren emottager den,
vet jag, att hon vill bära den såsom min drottning.
Men du får icke bida längre, Torsten; res med Gud
och Sanct Olof!»
Den lifligt upprörde konungen slöt vännen till sitt
bröst och vände sig bort för att gå uti sitt innersta
rum, såsom ville han icke för någon visa sin rörelse;
men kommen till dörren, vände han tillbaka.
»Aldrig skall jag glömma din vänskap, Torsten,»
sade han, »hvilket svar du än kommer att tillföra mig,
skall jag taga med undergifvenhet, då du bringar
mig det!»
Torsten stod en stund ensam och blickade efter
den bortgående konungen; derefter tog han beslutsamt
skrinet och gick; men hans ansigte var mycket blekt
och hans steg tunga, ehuru fasta och lugna.
————</table>
IV.På Gröneborg gick allt sin stilla gång. Gunborgs lif hade föga omvexling. Jungfruburen i det höga loftet kändes henne väl stundom för qvaf, sömnaden i silke och guld blef enformig; men tankarna flögo vida omkring. Likasom i sina första ungdomsår älskade hon barrskogen, der hon under sina ströftåg gerna hörde tärnornas muntra stämmor blanda sig med småfåglarnes glada qvitter, och Mälarens blåa vatten med dess omgifvande löfrika stränder, hade samma, alltid nya behag, och hvarje gång hon återkom till det gamla hemmet, stod fru Adelheids sköna, << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folkunga/0167.html 
|