Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stridde med hvarandra. »Endast han är trofast —
han är den ende!»
Med Tyris hjelp ordnade hon snart sin klädsel
och kastade derefter en blick på den bortlagda
himmelsblå drägten med dess perlor och blomster, såsom
hade hon dermed bortlagt sin ungdom, sin lycka och
sin glädje. Men till det yttre lugn, ehuru febern brann
inom hennes bröst, begaf hon sig till fru Adelheids
gemak, der redan den välbekanta gästen tycktes vänta
henne.
Det var liksom Gunborgs hjerta drog sig samman
uti en häftig smärta; men hon kunde dock småle, då
hon besvarade den allvarsamma riddarens helsning.
Hon räckte honom sin hand och frågade med en blick,
som derjemte innebar en bön:
»Tord var min förste ungdomsvän; ni sade, att,
om jag behöfde ett stöd, en beskyddare, ville ni blifva
det — denna stund är nu kommen; vill Tord inlösa
sitt löfte?»
Den gamle riddaren hade måhända länge väntat
på dessa ord; han hörde dem, dock nu med
öfverraskning. Han såg den skiftande färgen på Gunborgs
kinder, den torra glansen i hennes ögon och det
vemodiga löjet på hennes läppar; han tog hennes hand
och sade:
»O Gunborg, mitt lifs ungdomliga dröm; kunde
jag blott gifva dig lifvets lycka, så visst som jag vill
inlösa mitt löfte!»
I fru Adelheids öga dallrade en tår; men en länge
saknad frid smög genom hennes inre, då hon såg den
bepröfvade vännen sluta hennes dotter till sitt
trofasta hjerta.
| ————</table>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folkunga/0175.html 
|