- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
180

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VII.



Innan Torsten gjorde sig redo att medfölja Håkan
till Danmark, hade han för sin egen del ett värf
att fylla.

En tid hade förgått, innan han kunde besluta sig
att åter resa till Gröneborg. Han återhölls af tanken,
att folkungadottren misskände honom, att hon trodde
honom hafva glömt sin kärlek och sitt tysta löfte, hon
kände ju icke det offer, han hade gjort för sin konung,
då han satt vänskapen till honom öfver sin kärlek till
henne. Men han kunde dock icke längre bära denna
föreställning, han måste ännu en gång se henne; måste
få säga henne, att, om han än för sin konungs skull
velat offra lifvets lycka, han dock aldrig hade svikit
sitt hjertas kärlek, och att om han äfven nu måste
försaka henne, han hela sitt lif skulle bära den
talisman, som bevarade minnet af henne.

Ehuru en hemlig känsla sade Torsten, att
Gunborg icke mera skulle för honom vara densamma;
hennes hulda, förtroendefulla blick icke mera skulle möta
honom som förr, begaf han sig dock åstad till
Gröneborg.

Men han stälde icke nu sin resa till den
gästvänliga, gamla lagmannen Israel Birgersons hem på
Marieborg; icke heller kom han i riddareståt eller
beledsagad af svenner. Följande sina inre oroliga
föreställningar om hvad som skulle möta honom, begaf
han sig, endast åtföljd af sin väpnare och till häst,
färdandes så fort, som de djupa höstvägarne tilläto.
Regn och blåst genomträngde hans våta kappa, utan
att han gaf akt derpå, och mil efter mil tillryggalades,
förande honom närmare sitt mål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free