- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
226

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de emottaga inbjudningen, det är frågan — skola de
stolta herrarne våga trotsa den danske konungens
artighet? Jag nästan fruktar det.»

»Min drottning är missmodig i dag,» sade Magnus
orolig, »du är verkligen blek, o Blanche, den farliga
febern går här i landet, och man hviskar till och med
om den såsom en olycksbådande brölloppsgäst —.»

»Feber,» upprepade Blanka, »tvärtom, jag fryser —
men är visst icke sjuk. Det var väl något kallt i går
på den långa resan till och ifrån Roeskilde.»

Konung Magnus tog med ömhet hennes händer
mellan sina och såg på henne med forskande blickar.

»Och då hästarne blefvo skrämda,» sade han,
»blef du oroad —.»

»En obetydlighet,» afbröt åter drottningen: Men
hennes kinder bleknade ännu mera, och hon tryckte
handen emot hjertat liksom för att bekämpa en inre
smärta, hvarefter hon åter smålog och såg på
konungen, under det hon likväl med en viss otålighet tillade:

»Käre Magnus, var icke orolig — vi hafva nu
vigtigare saker att tänka på.»

»Jag skickar likväl till dig min läkare; jag vet,
att du har förtroende till Lars Johanssons
skicklighet — dyraste Blanche, förlita dig på hans råd!»

Konung Magnus hade redan rest sig upp för att
lemna drottningen, då man anmälte de svenska fruarna,
som infunnit sig i försalen. Blanka nickade sitt
afsked till Magnus och sedan ett medgifvande till
damernas emottagande.

Men då hon så blef ensam, skyndade hon till en
spegel, som ehuru liten och obetydlig den än var,
likväl återgaf hennes bild. Blanka for med handen
hastigt öfver spegeln, såsom hade hon trott, att der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free