- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
268

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kort före den vigtiga dagen hade Gunborg låtit
borgfogden sammankalla alla manliga invånare, och då
hon sjelf trädde ut på borgtrappan, såg hon med
förnöjelse en icke så ringa skara af äldre krigare och
unga svenner. De senare hade väl icke ännu fört
andra vapen i sin hand än den lätta bågen, som tillhör
jagtredskapen; men ungdomsmod och styrka talade ur
deras raska väsen och ansigten, ersättande de gamles
säkerhet och vana att föra sina tunga svärd och
armborst.

Gunborg förklarade dem, att hvar och en som
ville skynda till sitt fäderneslands räddning, egde fri
afgång ifrån borgen för att tåga ut och förena sig med
de för de laglige konungarne kämpande skarorna.

Ett högtidligt jubel besvarade hennes ord. Men
då ändtligen glädjeropen stillat sig, framträdde Peder
Urne och medgaf de andre att lyda befallningen; men
för sin egen och sina begge gamla tjenares del,
förklarade han, att deras pligt dock bjöd dem att framför
konungar och fädernesland beskydda deras ädla fru.
Gunborg lät den gamle råda, men ålade honom att
noga förse de borttågande med nödiga förråd och
vapen, och snart drog den lilla skaran under
krumhornens ljud bort ifrån Gröneborg.

Men borgfogden och hans gamla »gossar» sågo på
hvarandra slutande ett förbund, att först öfver deras
lik skulle fienden tränga inom borgens vallar.

Och deras trohet skulle allt för snart uthärda profvet.

Den väntade dagen kom ändtligen. Den afgörande
striden blef hållen, och Albrekt var ensam Sveriges
konung.

Hela trakten hvimlade derefter af flyende, af
förföljande och förföljde, spridda trupper, som efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free