- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
271

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var i sjelfva verket synen, som der mötte henne.
Hennes trogna tjenare hade ärligt löst sitt löfte. Den
gamle borgfogden hade fallit, och de andra sågos
förgäfves kämpa emot öfvermagten.

Gunborg var mycket blek: men förlorade icke
fattningen; sjelf tillsåg hon, att jerndörren till torntrappan
var stängd. Tyri hade redan nedslagit jernbommen
innanföre dörren, och här trodde de sig vara skyddade,
medan fienden sköflade borgen, och under tiden kunde
någon hjelp hinna anlända.

Medan striden ännu pågick, såg i detsamma
Gunborg fiskarens välkända båt närma sig med flera
pansarklädda män och skyndsamt lägga till vid stranden.

Främst bland de kommande syntes en reslig
gestalt, öfver hvars blänkande harnesk ett blått bälte
vittnande om hvilket land han tillhörde, och
talismanen ifrån hans hjelmhatt, det blänkande korset med
sitt näckrosblad, talade om för hvem han ville strida.

Då den vilda skaran hade stormat in i borgen,
märkte den icke, att den i hast efterföljdes af de
framskyndande stridsmännen i fiskarbåten.

Gunborg, betagen af en besynnerlig känsla, såg och
hörde intet mera. Endast dofva ljud af stridande vapen
träffade hennes öra, och en temligen lång stund förflöt.

Men ändtligen hörde hon Tyris jublande stämma
förkunna, att fienderna rusade flyende utför borgtrappan.

De sist ankommande hade således öfvervunnit
våldskräktarne och bortdrifvit dem. Man vågade åter
öppna dörren, och följd af den qvinliga skaran,
lemnade Gunborg sin tillflyktsort i tornets fäste.

Med klappande hjerta mötte nu Gunborg den, som
räddat henne. Nio år hade förflutit, sedan hon första
gången mötte honom här i sina fäders gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free