Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
objektivitet, innan man fattar, att det främmande folklynnet kan vara
sympatiskt.
Optimater, d.v.s. de bästa, kallade de förmögna i Rom sig själva,
och då folkmötestalaren med väsande s-ljud meddelar, att
»Stockholms organiserade, klassmedvetna arbetare fordra appselut», så
bölja både hans och hans åhörares hjärtan av klasshögfärd.
Då det gäller de flesta folkslags syn på sig själva, så äro de
nationalmedvetna optimater.
En engelska anhöll på en fin Parisrestaurant att få en
maträtt serverad på engelskt sätt. Då vaktmästaren icke förstod,
kom en engelskkunnig hovmästare och ordnade upp saken för
den främmande damen. Han vände sig sedan förbindligt till
engelskan och bad om ursäkt för att man icke genast hade fattat,
hur en utlänning ville ha det. Förargad svarade engelskan:
»You are a foreigner, I am no foreigner.» Med insulär naivitet
föraktade hon utlänningar, som man gjorde det i Västgötalagen,
där mord på en smålänning i Västergötland betraktades som
nästan lika likgiltigt som mord på en engelsman.
Hur väl minnes man ej från skolan, att lena s-ljud i franskan
och tyskan, franska nasalljud liksom ett ordentligt uttalat engelskt
th betraktades såsom någon sorts affektation och löjlighet.
»Utlänningar äro som apor», det fick N. P. Ödman höra på en
bjudning i en bildad engelsk familj. Detta rann mig i sinnet, då
jag hörde en i Sverige bosatt svenskkunnig engelsman berätta
följande. På en station i Jämtland stodo några bondgubbar och
tittade på tåget. En grupp fransmän hade gått ut på sin
va-gongs plattform och betraktade skrattande och livligt
gestikulerande infödingarna. Då säger en av bönderna: »Det är inte
människor, det är apor», och, tillade engelsmannen, »det hade han
rätt i.» Själv kunde jag ej låta bli att tänka, att fransmännens
konversation med all sannolikhet rörde sig om, hur
orangutang-artade dessa bönder föreföllo dem, och möjligen i hastigheten
inbegripande engelsmannen förklarade de med talande tunga och
åtbörder: »Ce ne sont pas des homm.es, ce sont des sluges?
Varje folk har sin egen gud och sina egna ideal, med vilka
det tror sig stå i Schutz- und Trutzbiindnis. Jehovas intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
