Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
hur folken se på sig själva och på varandra.
det sista slaget vid Tannenberg härskarornas herre gav Alexander
Nevskij rätt, då denne sade: »Det är ej på den stora mängdens
sida Gud står, utan på deras, som veta sig förfäkta en rättvis
sak.» Ty ryssarna voro dubbelt så många.
Nyligen frågade en tysk domare en polsk moder, som av
na-tionalreligiösa betänkligheter ville hindra sin dotter från att läsa
tysk katekes: Vad tror ni Gud talar för språk: Polska,
naturligtvis, svarade den ej utan skäl indignerade mamman.
Visst har varje folk en egenart, efter vilken det skapar sig
höga och vördnadsvärda gudar, något ensidiga som gudar gärna
äro, men värda dyrkan också av andra folk. Feniciernas och
engelsmännens store handels- och penninggud Melkart är en
mäktig herre, och blott man med tillräckligt allvar dyrkar
Ju-piter Stator, guden, som får trupperna att stå oryggliga i striden,
så kan man med fördel importera den samhällsmoderliga
Juno-bilden från Veji, såsom romarna gjorde efter denna stads erövring.
Den besegrade segrade över segraren, det erkände till och med
romarna. Grekland gick under, men dess kultur segrade. Ett
kulturförsvar, ja till och med en kulturseger tyckes således ej vara
tillräcklig, ty Grekland gick under, och att en kraftig här ej är
tillräcklig, förstår man av att Rom också gick under, väl främst
av männens ovilja mot värnplikt och kvinnornas mot modersplikt.
* *
%
Alla jämförelser halta, men nog finns det stora likheter mellan
romare och engelsmän å ena sidan och greker och fransmän å
den andra. De förra mera etiska, de senare mera estetiska, de
förra mera praktiskt handlande, de senare mera intellektuella.
Det kan bli en prisfråga att säga, var det största högmodet
frodas. Romanus sunt och I am an Englishman, låter ganska
betryggande. Rom och England äro lika stolta över sin
fredsvänlighet som över sin »far-flung battle lineT>, romarna åt sina
vakttorn vid den Piktiska muren i Britannien och engelsmännen
åt sina fort i Himalayabergen. Med romarna ha de också det
gemensamt, att engelsmännen anse att andra folk — såvida de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
